Annons:
Etikettjobb-karriär-utbildning
Läst 2730 ggr
Caroline_B
8/4/14, 5:57 PM

Vågar inte gå till arbetsförmedlingen.. Hjälp mig!

Hej! Under en längre tid har jag varit arbetslös. Tog studenten förra året och bor fortfarande hemma. Sista året, när jag fyllde 18 blev ett helvete pga mina föräldrar. Tillslut så blev jag tyvärr deprimerad och nu sitter jag i världens bråk, igen, med mamma och pappa. Imorgon tvingar de mig att gå till arbetsförmedlingen, men jag vill inte, kan inte. Skulle egentligen dit idag men kom på en ursäkt. Har iallafall sedan lördags spytt ett flertal gånger av oro. De vet inte om det här och inte heller om min depression. Jag söker jobb för full nu, sen förra veckan. Bör tilläggas att jag utelämnat ganska mycket då det inte känns helt relevant just nu, men vid eventuella frågor eller om något är oklart så svarar jag. Vad ska jag göra? Tips eller råd skulle uppskattas så mycket! Kram /

Annons:
Cindy S
8/4/14, 6:14 PM
#1

Jag är osäker på kostnader, men det måste ju finnas ungdoms el vuxenpsyk i din kommun ring socialen. Min systers kompis var deprimerad och fick hjälp med egen lägenhet pga dålig situation hemma och depression, fick även hjälp med att skaffa ett jobb för de med svårigheter. Ring till soc. Och gå till arbetsförmedlingen och skriv in dig. Du behöver inte nämna depressionen, men de kanske kan hjälpa. Det är ok att vara rädd för att bli pressad. Men med rätt handläggare hos arbetsförmedling kan du känna dig peppad. De har sekretess.

Jessica Jones (2015-)

- Sajtvärd för superhjaltefimer.ifokus.se - Medarbetare för halloween.ifokus.se -

[Moa-]
8/4/14, 6:16 PM
#2

Vad är det som är problemet med att gå till arbetsförmedlingen? Du söker enligt egen utsago arbete, vad är skillnaden att göra samma sak med hjälp av arbetsförmedlingen?

Vill du att dina föräldrar skall ta hänsyn till alla omständigheter så måste du börja med att informera dem om dessa. Har din depression blivit konstaterad eller är det din egen uppfattning? Har du ingen kontakt med vården skulle jag rekommendera dig att söka det, då detta verkar hindra dig i din vardag.

Lycka till med jobbletandet!

Caroline_B
8/4/14, 6:54 PM
#3

Att söka jobb på egen hand är lättare än vad det är att gå dit och be om hjälp. Jag vill inte prata pga tycker att det är pinsamt. Alltså att det känns som en utsatt situation. Ja, den är konstaterad och även om mamma och pappa inte vet om det så har jag försökt prata med dem utan framgång. De jobbar utifrån att de alltid har rätt och jag alltid har fel oavsett vad vi pratar om.. Jag vet ingenting helt enkelt, enligt dem. Känner mig alltid dömd och förminskad och att säga "det är mitt liv" är ingenting som fungerar, för det stämmer inte. De styr och ställer.

Caroline_B
8/4/14, 6:55 PM
#4

#1 #2

[Moa-]
8/4/14, 8:18 PM
#5

Fast jag förstår inte skillnaden mellan att söka arbete med eller utan arbetsförmedlingens hjälp? Förutom att du med arbetsförmedlingen i grunden har någon att diskutera med, få hjälp med formuleringar och med att granska ansöknings handlingar. Samt att du genom arbetsförmedlingen i steg två rätt till ett ekonomiskt stöd, vad skall du leva på utan detta om du ej får något arbete snart? Vad är det som är så jobbigt med just arbetsförmedlingen? Varifrån får du pengar i dagsläget? Vad säger de personer som du har kontakt med inom vården?

Caroline_B
8/5/14, 12:59 PM
#6

#5 jJag vet inte hur jag ska förklara det, Moa. Det låter kanske helt absurt och visst, det kanske är någon skillnad. Men jag klarar bara inte av det. Mamma tvingar mig att åka dit efter klockan 1 idag, vilket är nu, men min magont och huvudvärk pga detta är helt oförklarigt. Det är som en spärr antar jag. Jag har ingen kontakt med vården.

Annons:
Cindy S
8/5/14, 1:19 PM
#7

Det är ju en annan situation. En arbetsgivare ställer några frågor, tar emot ett CV, om ens det, men på arbetsförmedlingen ska en hel plan tas fram och man värderas på annat sätt(om man nu inte lyckas på en anställningsintervju).

Depression är en egen förklaring, och känslor kan vara oförklarliga pga av depression.

Jessica Jones (2015-)

- Sajtvärd för superhjaltefimer.ifokus.se - Medarbetare för halloween.ifokus.se -

Caroline_B
8/5/14, 1:41 PM
#8

Bl.a. därför jag vill söka på egen hand, utan att behöva gå till ams och träffa en handläggare och gå på massa möten. Men samtidigt så vill jag undvika bråk och att få höra vad det är för fel på mog, att jag är osocial,pinsam, psykiskt sjuk osv.

Isira
8/10/14, 6:42 PM
#9

När du skriver in dig nu i början så gör man inte massor på Af. De kommer inte att börja direkt med att slänga in en massa möten eller insatser så det behöver du inte stressa över. Där kommer inte omedelbart dyka upp mängder med krav. Söker du på egenhand så kommer man ge dig tid att lösa det just på egenhand innan annat är aktuellt. Det kan även vara bra kanske att få en handläggare som du då även kan lyfta vissa orosmoln med. Kanske kan vara lättare att diskutera med någon annan än föräldrarna? 

Det är absolut inte meningen att du ska gå och må dåligt och att du mår dåligt är ju inget du kan hjälpa och det är inte ditt fel. Så det kanske är bra att få kontakt med vården. Du kan även börja vid din vårdcentral så kan dem hjälpa dig med hur eventuell vidare kontakt ska se ut efter vad du behöver.  Dem finns där för att hjälpa i sådana här situationer. Det är ju lätt att det blir en ond cirkel,  mår dåligt, man vet inte var man ska börja reda ut det, man blir stressad så mår man sämre. Tänk ett steg i taget, börja med antingen vården eller Af så kanske resten klarnar lite.

Caroline_B
8/11/14, 8:57 PM
#10

Nu har jag varit på ams och skrivit in mig, ska dit imorgon igen för att få en handläggare då det var en jättelång kö idag. Men ni hade iallafall rätt, det var inte så jobbigt som jag hade föreställt det. Jag är nervös inför imorgon men inte lika mycket som jag var för en vecka sen. En liten del av mig ser dessutom fram emot mötet imorgon haha.. Nu hoppas jag att jag med hjälp av dem och kanske på egen hans hittar ett jobb inom de närmsta veckorna. Problemen hemma återstår, och tror tyvärr heller inte att de kommer att förbättras något märkvärdigt. Jag försöker vara positiv men är erfaren kring vad höga förväntningar gör med mig, om något inte blir som jag tänkt. Men nu är det massa OT, det viktiga idag är att tacka er för hjälpen. Så tack så hemskt mycket för all hjälp och råd. Angående vården så är min husläkare tyvärr på semester och kommer hem om ca 2 veckor. Provar att höra av mig till honom då.

Upp till toppen
Annons: