Har tidigare vaknat upp och känt samma sak och tycker att jag har fått nog av de nu vill att det ska hända någonting känner mig fastkörd och kommer ingenstans, och hur mycket jag än försöker så kommer jag bara tillbaks till samma bana som förut. Jag är inskriven hos arbetsförmedlingen jag får ingen hjälp av dem heller gick dit på ett möte som nästan ledde till något jag lämnade in papper och skulle få ett samtal i från dem jag väntar fortfarande på de dem har inte ringt. Jag har haft praktikplatser endast, aldrig varit fast anställd eller fått någon tidigare lön jag går på ett bidrag. Jag vill bli av med de bidraget och kunna tjäna egna pengar,  jag gillar att vara aktiv på mitt jobb och träffa nya människor jag blir lätt trött och orkar inte med att vara på praktikplatserna som man ska jag är inte arbetsvan. Men jag är skit trött på att va arbetslös och mår inte särskilt bra av det, jag vill börja studera men samtidigt vågar jag inte på grund av tidigare mobbnign jag är en person som inte är lika framåt och öppen som andra på grund av denna olyckshändelse jag vet inte om jag är redo än. Men jag vill inte leva på detta sätt som jag gör nu, arbetslös och utan jobb. Jag vill komma någonstans i livet, allt studerande finns i andra kommuner jag har aldrig gått ensam i en okänd kommun förut jag är mer orolig för att göra fel där. Hur ska jag gå vidare?! vad ska jag börja med?! hur hade ni gjort om ni va i min situation?! jag kan inte börja studera förrän till Hösten. Emellan dessa månader vad kan man göra då?!… kan någon hjälpa mig, fick faktiskt inte mycket hjälp på min förra tråd som jag skrev*besviken* … hamnar ju bara här, igen.. till exempel jag skaffar ett jobb eller praktik och orkar inte gå alla dagar på grund av stress och trötthet, emellanåt behöver jag vila ut trotts bara två gånger per vecka kanske som praktiken är 4 veckor. Ändå vill jag kunna jobba normalt. Ja, jag behöver en lösning.