Annons:
Etikettövrigt-allmänt
Läst 919 ggr
pernillaa
2014-04-17 17:15

Ert största vägskäl

Hej

Vad är det största vägskälet ni stått inför under hela ert liv?
Eller inte nödvändigtvis största men det ni känner att ni kan berätta om.
Vad gjorde ni då?
Hur visste ni vilken väg ni skulle välja?
Hur gick det?

Ha en bra dag! // Pernilla

Annons:
[elmaek]
2014-04-20 15:35
#1

Vad är det största vägskälet ni stått inför under hela ert liv?
Oj, jag har haft så många 😐Kan ta det senaste i alla fall: Om jag skulle säga upp kontakten med en familjemedlem eller ej.

Vad gjorde ni då?
Funderade och funderade, vägde nackdelar och fördelar men nackdelarna med denna person vägde över fördelarna.

Hur visste ni vilken väg ni skulle välja?
Genom att studera människans sätt att bete sig mot mig.. jag granskade, väntade på förändring och väntade lite längre.

Hur gick det?
Jag sa då upp kontakten trots allt. Fann inget positivt med att ha kontakten kvar.. det var bara elände och pannkaka.

Moonwing
2014-04-26 19:11
#2

Ja, det skulle väl bli min gamla trosåskådning då (för ca;30 år sen..bla många andra vägskäl)😃.

Kände att de som fanns i min gemenskap där var mer noga med "rollerna", de spelade, än budskapet eller ideologin som de delade. Kände att man inte utövade sin tro med hjärtat, när den behövde användas i vardagen. Blev även svartmålad för något jag ej hade gjort, men kunde inte hävda mig mot förtalet pga den starka rädslan ifrån de andra medlemmarna som ville vara "fläckfria". 

Det fanns många underbara, ärliga människor ibland gruppen som jag högaktar än idag-och de smärtade mig nog mest, att ingen av dem grep in i hetsjakten på mig och aldrig erkänt saken.

Jag bestämde mig då för att tänka själv, eftersom ingen annan verkade bry sig om hur jag mådde. Jag förstod att jag var tvungen att välja mellan att leva i denna "soppa", och fortsätta "trippa på tå" i hela mitt liv=anpassa mig efter "gruppens melodi" och vara gruppens svarta får resten av livet och aldrig få chansen att växa andligt!

..-eller bli en självständig växande varelse, förmodligen hatad av alla som känt mig ditintills, för att jag "skämt ut dem" och på så sätt enligt dem även smutskastat åskådningssättet de företrädde.

Jag är idag en människa som bär en stor inre frid, när det gäller tro, jag "har hittat min väg..till Vägen"!☀️

Jag bryr mig inte om vad folk tycker om mig idag, jag har blivit så välsignad både av fattigdom åtföljande av mycket sjukdom och förtryck -för de har lett mig till helt fantastiska möten och lärdomar! Det enda som jag lider av idag, är att de som jag "lämnat", inte vågar lika långt..men alla har ju sin egen resa att göra! En dag kanske vi kan mötas!

 På lika villkor-utan fördömanden!🙂

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Skogshumblan
2014-05-02 10:21
#3

Det var utan tvekan den sits jag fann mig i, bokstavligt och bildligt talat, 2010. Trots att mina barn då var knappt 9 månader och nyss fyllda 4 var jag nära att ta mitt liv. Många snabba händelser ändrade min livsväg och att fortsätta leva, ta mig ur den där situationen och bli hel igen var det tuffaste och bästa jag gjort! Min frikyrkliga tro rämnade som troll i solsken i samma veva så bokstavligen hela min tillvaro rämnade. Men några månader senare hade det vänt. Jag ville leva! Vad jag gjorde är svårt att säga men jag bestämde mig för att vilja bli hel, kämpade för att styra om tankar, började små små steg och tog varje minut för sig när det var som värst. Hade ofattbart stöd av en vän som fanns dygnet runt. Utan henne hade det inte gått. Mycket självhjälp som "the work", eft och andra andliga vägar hjälpte mig.

/ Skogshumblan

Medarbetare på tarot och healing.

"I am not what happens to me, I am what I choose to be" Carl Jung.

Maria
2014-05-26 11:39
#4

Mina största vägskäl är när jag träffade min man och vi fick vår son.

Nästa stora förändring var när sonen var vuxen och flyttade. Vi flyttade samtidigt till annat boende så det kändes som en nystart.

Tredje stora vägskälet var när jag fick en hjärntumör.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Upp till toppen
Annons: